Nära där jag växte upp fanns det en park, Kaptenens trädgård. Jag minns det som att vi lekte där alltid, barn i alla åldrar. Inte en vuxen så långt ögat kunde se.
Nu bor jag vid en annan park, Midsommarparken. Man ser nästan aldrig barn som leker där utan att en förälder syns i närheten. Det är andra tider. Eller så är det bara jag som är den vuxna nu och perspektivet är ett annat, blicken, upplevelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar