Tre böcker i en och samma smäll

Läsandet gick trögt 2012 så nu har jag en ny lässtrategi. Inte en bok åt gången utan tre. Ologiskt kanske, då går det ju ännu långsammare. Strunt samma om det är smart eller inte. Man behöver leta sig nya vägar ibland. Tre helt olika böcker som jag varvar med. Känns bra än så länge. Jag började i förrgår.

Leif GW Persson Den som dödar draken.  Ibland ger jag mig ut på den nattgamla isen och läser något ur en genré som jag brukar undvika. En deckare alltså. Inköpt för en tia på en loppis. Jag har för övrigt Lef GW som bobblehead-docka i min skrivarhörna. Som inspiration och påminnelse. Kan Leif skriva, kan jag.

Stuart Horwitz Blueprint Your Bestseller: Organize and Revise Any Manuscript with the Book Architecture Method. Jag gillar att läsa konkreta skrivrådsböcker. Det här är absolut en sådan. Mycket spännande grepp hur man kommer vidare med en roman om man har kört vilse ut i björkskogen efter att ha skrivit en sådär etthundrafemtio sidor.

Tove Jansson Sent i november. Favorit i repris. Har säkert läst den tio gånger förut. Lika bra varje gång.

Jean-Claude Van Damme sover i en låda

Jag började skriva historier år 2000. Under nittiotalet jobbade jag som förlagsredaktör/läromedelsförfattare men tänkte aldrig ens tanken att skriva skönlitterärt. Så hamnade jag i en livskris, flyttade till ett pensionärsområde i Lund, var lägre än en sjunken båt. Nu minns jag inte längre vad det var som fick mig att börja skriva men jag minns att jag blev manisk. Skrev och skrev och skrev. Hittade ett av dessa sönderskrivna anteckningsblock häromdagen och det var med rödare och rödare öron jag läste. Hu. Inte bra.

2004-2005 gick jag Författarskolan på Lunds universitet. Skrev en roman, skrev bilderböcker, skrev låttexter. Till och med poesi (om Jean-Claude Van Damme). Vek sjörövarhattar.

2007 slutade jag tvärt att skriva. Anledning okänd. Och det dröjde till 2010 innan jag började igen. Och det var den här boken som fick mig tillbaka. Gräsligare bokomslag får man leta efter. Jag hittade den på en bokrea. Inte den där vanliga rean utan mer sorten då bokhandlarn har hittat några osäljbara böcker i ett skåp och tänker bättre tjäna en tia istället för att slänga skiten. Jag köpte ett exemplar. Varför jag började läsa kan man undra men läsa gjorde jag. Och fick en sådan där Oppfinnar Jocke-lampa över skallen. Plockade genast upp den förlorade romanen och använde metoden som beskrivs i Making a Good Script Great.  Så roligt det var att skriva och skriva om! Ja, det var så roligt att jag utbildade mig till skrivlärare på Skurups folkhögskola.

Nu är det 2013 och jag har till och med en egen skrivhörna med sekretär. Romanen är klar men ligger och goar till sig och väntar på en redigeringsomgång till. Sedan skickas den till förlag. Tror jag. En bilderbok blir förmodligen klar och utgiven senare i år. Och så kapitelboken för barn som jag började på för någon vecka sedan.

Men Jean-Claude Van Damme då? Äh. Han sover sin skönhetssömn i sekretärens nedersta låda.

På upptäcksfärd

Under många år hade jag böckerna i bokhyllan nitiskt sorterade i bokstavsordning efter författarefternamn. Och barnböcker för sig, skönlitterärt för vuxna för sig, faktaböcker för sig.

Man vaknar upp en dag och frågar sig varför. Glädjen med en boksamling stendör. Nu har jag allting i oordning. Huller om buller. En bokhylla att gå på upptäcksfärd i.

Astrid och influensan

Har åkt på otrevlig influensa modell gris eller så. Man kan aldrig så noga veta med influensor. Nu är jag bättre tack och lov. Och de dagar jag orkade öppna ögonen har jag läst. Bland annat Astrid Lindgrens Madicken. Och till och med sett filmerna. Och vilka filmer sen!

Astrid Lindgren var ju inte bara författare och innan det sekreterare utan även förlagsredaktör på Rabén & Sjögren under många år. Eller rättare sagt var ansvarig för barnboksutgivningen. Finns så klart mycket att lära av hur Astrid skrev barnböcker men även hur hon skrev refuseringsbrev. Här är ett till Barbro Lindgren.