Att skriva är som att springa

Skriver på Frasse Ballong. En kapitelbok, tror jag. Har inte hittat hans röst eller berättelsens ton än. Men är på väg dit. Det som börjar som relativt allvar spårar ur på vägen och blir till fars och rätt hårt skruvat. Så mycket har jag lärt mig om mig själv och mitt skrivande nu. Om jag skriver längre saker så hamnar jag där. Någon gång behöver jag säkert bryta det mönstret. Men inte nu. Jag gillar när jag hittar det där avgörande momentet då stilen eller vad man ska kalla det hittar fram. Det knasiga och lätt galna. Det blir något sorts flöde i skrivandet och i min fantasi. Dialoger och ordval och scener kommer av sig själv. Det luriga är sedan att inte låta texten vila för mycket mellan skrivpassen för då är flödet borta. Sjukt svårt att hitta det igen. Kanske är det som löpträning. Har man inte tränat på en månad så går det rätt trögt i spåret. Fast ibland kan man vila sig i form förstås som Frasse Ballong skulle ha sagt.

Tai Chi, Tai Tjo

Jag tycker om att lära mig nya saker. Just nu går jag fortsättningskurs i Tai Chi. Det är krävande. Man tror ju inte det när man ser hur rörelsen går till och hur sengångarlångsamma de är. Det är väl just det att man är så fokuserad på att göra övningarna i rätt ordning, övergångarna, synka med andningen. Och det svåraste av allt är att hålla tempot och styrkan nere. Man är så invand att så fort man ska röra på kroppen så ska man ta i, och de ska gå fort och intervaller hit och tabata-pass dit. Här är det tvärtom, rörelserna ska vara så obehindrade och så små som möjligt, nästan ingen styrka alls ska läggas på. Och så ska det gå så långsamt, så långsamt. Jag gillar långsamt, men med Tai Chin har det varit svårt. man har ett inneboende tempo som har behövt skruvas ner rejält.

Hellsing som Hellsing

Jag läste en artikel om Lennart Hellsing och tänkte plötsligt på om barn idag vet vem han är. Så jag frågade mina egna döttrar, en åttaåring och en femåring.

Vet ni vem Lennart Hellsing är?

Femåringen skakade på huvudet. Men åttaåringen såg glad ut.

Jag vet, sa hon. Han är vampyrjägare.

Eh ... jaa ... ja, det kanske man kan säga, sa jag.

Österlen och svackornas svacka del 352

Österlen, landet, i helgen. Fint väder i lördags. Regn och kallt i söndags. Skriver en stund varje dag. Korta blixtnedslag hos Frasse Ballong. Den elva-tolvåriga livsnjutaren.

Annars i en riktig svacka mentalt. De tar aldrig slut. Lägger om kosten. Jag är glutenintolerant tydligen. Tog ju några år att upptäcka det. Först en stunds mörker när man tänker på allt man inte längre kan äta och dricka. Nu ser jag det som en gåva. Om kroppen säger - lyssna. Dags att lära sig det nu. Och läser man på borde alla sluta äta gluten. Inflammations- och depressionstriggande. Och sluta dricka komjölk. Samma där. Och äta rött kött. Samma där. Gluten och rött kött kunde man kanske gissa sig till, att det inte är bra. Men komjölk? Nå. Jag tar än så länge bara bort gluten, koffein och alkohol. Komjölk kanske stryks så småningom.

Jag lyssnar aldrig på musik längre. Spelar heller aldrig gitarr eller sjunger. Behöver tystnaden mer. Eller tystnad och tystnad, behöver skogens ljud, fåglarna, träden.

Karneval och Barneval och 5 ÅR! och Frasse Ballong och det är en fälla

Just nu i Lund: Karneval och Barneval. Och karnevalståget rullar nog iväg just i detta nu. Jag är inte där. Folkmassor och köer undvikes. Läste någonstans att man står i kö i cirka fem år av sitt liv. Herregud. 5 ÅR!

Jag städar och skriver lite om vart annat istället. Ny figur har fått liv. Ja, han har i och för sig funnits i tankarna länge. Frasse Ballong. Men nu börjar han ta form på riktigt. Det är kul. Precis det som skrivande måste handla om, lust och lek. Det kilas in allvarliga partier också utan att det är tänkt. Osäkert varför. Kanske är det något inuti en som vill ha kontraster. Eller en paus från det knasiga, absurda och livsbejakande.

Nytt block att skriva i också. Passar perfekt till Frasse som gör sitt bästa för att förbli ett barn. Och det är inte lätt när man är tolv år.

Dagblogg 1

Att skriva dagbok är bland det bästa man kan göra för själen. Jo, så står det faktiskt i boken jag precis läste. Det var en av alla de där om Munken som sålde sin Ferrari. En kvart om dagen bara om det som hände eller kände från dagen innan. Testa i ett par månader. Så okej, Ferrarimunk, jag testar. Men inte privata hemliga dagboken då det har jag gjort förut och det blev bara påhitt och dumt. Istället är det här från och med idag en dagblogg. Jag bjuder på allt.

Istället för en bloggtext

Skrivhelgslogg från Malmö - eller inte

Ja, jag skrev dagbok/loggbok när jag var i Malmö på skrivarhelg. På papper. Som nu försvunnit. Lite för disträ för att återskapa ur minnet.

Kortversionen. Det gick finemang. Över förväntan. Skrevs ihop både det ena och andra. Små luriga berättelser. Återfått energin med andra ord. Men Malmö är inte min stad längre. Längtar till skogen.

De gula skorna med svarta snören ...

har checkat in. Skrivarhelg. Glömde dock skrivarhatten så vi får se hur det går.