Att skriva är som att springa

Skriver på Frasse Ballong. En kapitelbok, tror jag. Har inte hittat hans röst eller berättelsens ton än. Men är på väg dit. Det som börjar som relativt allvar spårar ur på vägen och blir till fars och rätt hårt skruvat. Så mycket har jag lärt mig om mig själv och mitt skrivande nu. Om jag skriver längre saker så hamnar jag där. Någon gång behöver jag säkert bryta det mönstret. Men inte nu. Jag gillar när jag hittar det där avgörande momentet då stilen eller vad man ska kalla det hittar fram. Det knasiga och lätt galna. Det blir något sorts flöde i skrivandet och i min fantasi. Dialoger och ordval och scener kommer av sig själv. Det luriga är sedan att inte låta texten vila för mycket mellan skrivpassen för då är flödet borta. Sjukt svårt att hitta det igen. Kanske är det som löpträning. Har man inte tränat på en månad så går det rätt trögt i spåret. Fast ibland kan man vila sig i form förstås som Frasse Ballong skulle ha sagt.