Henning Mankell och skrivprocessen

Hörde Henning Mankell i radion i något program om böcker. Plötsligt fick han frågan: "Är du en sådan som bara börjar skriva eller är du en sådan som planerar först?"

Mankell sa att han hörde till planerarna och trodde inte på de författare som sa att de bara börjar skriva utan att veta vart det är på väg eller vad det handlar om. Det klarar ingen. Utan planering - kaos.

Kanske tror han att de oplanerade författarna bara börjar skriva och sedan en månad senare har de ett manus färdigt för publikation.  Det är möjligt att dessa författare finns, vi är alla olika. Men för de flesta oplanerade författare (t.ex. Monika Fagerholm) blir förstamanuset nog precis som Mankell menar - kaos. Ett förstamanus är mer en sorts brainstorming av vad berättelsen handlar om eller skulle kunna handla om. Stil, röster, personer, händelser prövas, byggs upp, bryts ner under denna "förstaskrivning". Sedan följer omarbetningar, omarbetningar, omarbetningar. Den dramatiska kurvan testkörs och sidospår läggs till eller tas bort. Och så vidare.

Jag tror att oplanerade och planerade författare egentligen lägger lika mycket på just planering. Men gör det i olika delar av skrivprocessen.

Recension Ett monster med snurrig päls

Recension av Ett monster med snurrig päls hos Bokunge. Lite ris, lite ros.

Von Essen och skrivprocessen

Jag skriver alltid förstamanus (råmanus, utkast eller vad man nu vill kalla det) för hand. Helst i anteckningsböcker storlek A5, med inspirerande omslag. Jag skulle vilja skriva på ett och samma manus under ett par veckor tills det är klart. Det har jag än så länge svårt att klara. Jag är som en gräshoppa. Först skrivs lite på ett manus sedan hopp till ett annat sedan hopp till ett tredje och så tillbaka igen till det första. Rätt slumpartat. Annars är förstamanusbiten rätt häftig. Att börjar ur nästan ingenting. Ett ord, en mening, en känsla, en bild. Och sedan växer det. Men ibland, i alla fall då det gäller bilderboksmanus, går det att skriva ett förstamanus på någon timme. Så var det till exempel med Kattmamman.

Förstamanus. Kattmamman.

Men när förstamanuset är klart? Ja, då skriver jag in det i datorn och försöker ta reda på vad jag håller på med. För när man skriver oplanerat som jag gör så är det inte säkert att allt som finns med i förstamanuset har med berättelsen att göra, scenerna kommer inte heller i rätt ordning och rätt ofta saknas det delar. Det här kan ta lång tid. Flera år. Här befinner sig just nu flera av mina manus. Bland annat Kattmamman.

Sedan ska säcken knytas ihop, potatisarna skrubbas och linnet manglas. Eller till sist, sätta ihop allt. Än så länge har det inneburit att jag skriver in allt i datorn en gång till. Det här är ofta en dåligthumörfas.

Klart!

Eller ja. Det är så klart bra om andra läser manuset. Då blir det först nu. Annars riskerar jag att luften går ur mig. Åsikter beaktas, läggs in i manus, eller struntas i.

Klart!

Eller ja. Det ska kanske skickas in till förlag också. Om man vill att det ska bli en utgiven bok av det. Men det är en helt annan femma.

Klart nu då?

Eller nej. Det finns alltid en fortsättning.

Begränsningar befriar

Jag var och lyssnade på Erik Magntorn härom veckan. Och apropå att skriva barnböcker på rim så sa han att: "Begränsningar befriar". Jag håller helt med. Det finns inget annat som får min fantasi att rinna iväg som att snäva in på vad som är tillåtet. Om man skriver med rim är det viktigt att det finns en rytm, en musik i texten. Så var det i Ett monster med snurrig päls. När jag skrev den bestämde jag att det skulle finnas en viss rytm men också att det inte var tillåtet med nödrim och inte heller rim som inte tillförde berättelsen något, alltså ord som bara råkade rimma på något jag ville ha med. Inte heller tilläts klichérim eller rim som bara fungerar på min dialekt (skånska). Det var en rolig lek och en rolig utmaning att vända och vrida på meningar och ord tills det blev rätt.

Nu har jag påbörjat en ny text på rim till en bilderbok. Begränsningarna: tolv uppslag, tolv textverser med sex strofer per vers, inga nödrim, inga sökta rim, inga klichérim, inga dialektrim. Jag har nyligen i två barnböcker stött på rimparet: en - vän. Funkar inte på skånska. Kanske på uppåtlandetdialekt. Hur som helst, den nya bilderboken verkar vara en spökhistoria. Än så länge.