Jag var och lyssnade på Erik Magntorn härom veckan. Och apropå att skriva barnböcker på rim så sa han att: "Begränsningar befriar". Jag håller helt med. Det finns inget annat som får min fantasi att rinna iväg som att snäva in på vad som är tillåtet. Om man skriver med rim är det viktigt att det finns en rytm, en musik i texten. Så var det i Ett monster med snurrig päls. När jag skrev den bestämde jag att det skulle finnas en viss rytm men också att det inte var tillåtet med nödrim och inte heller rim som inte tillförde berättelsen något, alltså ord som bara råkade rimma på något jag ville ha med. Inte heller tilläts klichérim eller rim som bara fungerar på min dialekt (skånska). Det var en rolig lek och en rolig utmaning att vända och vrida på meningar och ord tills det blev rätt.
Nu har jag påbörjat en ny text på rim till en bilderbok. Begränsningarna: tolv uppslag, tolv textverser med sex strofer per vers, inga nödrim, inga sökta rim, inga klichérim, inga dialektrim. Jag har nyligen i två barnböcker stött på rimparet: en - vän. Funkar inte på skånska. Kanske på uppåtlandetdialekt. Hur som helst, den nya bilderboken verkar vara en spökhistoria. Än så länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar