Jag tror

Hela den här veckan har vi haft textsamtal på min kurs. Samtal i den lilla gruppen om varandras texter. Det är en stor hjälp att få läsare som själva skriver och är vana att ge textrespons. De ser och hittar saker och vinklar som varit osynliga för en själv. Jag tror att Snodden och Månkatten, som jag har valt som mitt skrivprojekt, blir en bättre berättelse av samtalen. 

Men en sak som jag har tänkt på vid dessa samtal på skrivarkurser är att man nästan alltid samtalar om en författares förstamanus. Och som Hemingway en gång sa: Förstamanus är skit. Och många andra författare vägrar släppa in andra så tidigt i skrivprocessen. För då riskerar hela berättelsebygget rasa samman. Och ändå, jag har precis fått ett halvdussin andra skrivande och läsande personers syn på ett av mina förstamanus. Och jag tror att det hjälper mig och texten. Och det går ju inte heller att mäta i efterhand om berättelsen blev bättre eller sämre på grund av dessa samtal. Det är bara min tro eller känsla som avgör. Och jag tror på responsen. Till och med på ett förstamanus.