Matta dödade älg

Jag åkte med en matta tvärs över Skåne i går kväll. Inte en flygande då utan den låg hoprullad på takräcket på bilen. Mattan var av modell as eller schabrak. Tre gånger fem meter kanske. Tung som en gammal flodhäst. Inte en trasmatta alltså utan en vidrigt stadig historia. Tur att jag har återfått en del mental och fysisk styrka. För någon månad sedan hade jag knappt orkat att rulla ihop den. Än mindre lyfta upp den ensam på takräcket. Men nu gick det efter en del Inspector Clouseau-moves.

Kände mig som en figur ur en Paasilinna-roman då jag kom dundrade genom skogarna med en enorm mattrulle på taket. Hade jag kunnat skrocka hade jag gjort det. Jag försökte men det lät mer som en försupen häxas skratt.

När skymningen föll såg jag inom mig att en älg sprang upp på vägen i höjd med Toarp (ja, det heter så). Jag tvärnitar men klarar det. Men inte 70-kilosmattan. Den sliter sig ur spännbanden och flyger i en båge och klipper älgen rätt i nacken.

Det blir en sådan där hö-hö-hö-nyhet i Aftonbladet. Den sorten de brukar ha med för att lätta upp de tunga, allvarliga nyheterna. Matta dödade älg.

När jag kommer fram tänder vi en eld på stranden. I Paasilinna-romanen hade vi druckit hinkar med Koskenkorva och förmodligen eldat upp mattan framåt småtimmarna.