Ur Skrivloggen - Ett monster med snurrig päls

10 oktober 2013. Releasedag för Ett monster med snurrig päls. En berättelse på rim och med en given rytm, som en sång.

Jag har hört en hel del säga det och igår läste jag det igen i en författares skrivtips - undvik att rimma. För det slutar med att man bara jagar rim och har svårare att få sagt det man ville säga. För mig blir rimmen en lek och en ram att utforska. Med Ett monster med snurrig päls började jag ur min dotters teckning av ett monster som såg snurrigt ut och hade stora vassa tänder. Så kom första raden:

Ett litet monster med snurrig päls

som snabbt följdes av:

och vassa tänder som gick på räls

Ännu vet jag inte vilken berättelse det ska bli. Rytmen, melodin, finns där men hur fortsätta? Jag minns inte längre varför det blev:

sov alltid till långt in på dagen
vaknade tidigt: Aj, ont i magen.

Ill. Jutta Falkengren 2013

Sedan läggs rad på rad till som en lek eller en vild gåta som ska få sitt svar. Varför har monstret ont i magen? Vad kan göras åt det? Jag vet inte från början vad det är jag vill ha sagt. Inte ens nu, då boken finns, vet jag. Kanske är det bara en berättelse om ett monster som får ont i magen.

Det intressanta startar sedan - en illustratör läser texten och ska ur det skapa bilder. Jag och Jutta diskuterade en hel del om uppslag och utseenden och så. Olika idéer om vad som skulle kunna finnas med i bilderna. I de flesta fall kom Jutta med ett förslag som vi sedan utgick ifrån. Texten är ju på sin höjd femtio procent av en bilderbok. Och den hade lästs och upplevts på ett helt annat sätt om det varit en annan illustratör som tolkat och lagt till annat. Men Juttas illustrationer blev fantastiska och något nytt skapades av det som var min text.

Det kanske ännu mer intressanta startar nu, när texten inte längre är min, när illustrationerna inte längre är Juttas, när boken inte längre är vår. Nu när en läsare tar till sig berättelsen. Hur läsaren läser och tolkar. Finns det mer än ett lager i texten? Tolkar läsaren in olika saker beroende på ålder? Det lilla barnet, det större barnet, den vuxna?

När jag skrev texten hade jag inga medvetna tankar om att det handlar om något annat än ett monster med magknip som försöker bota det och på vägen träffar två bin, en häxa och en drake. Men det undermedvetna drar sina strån till stacken. Och tillsammans med bilderna skapar texten något som jag inte hade en tanke på när jag skrev. Bilderböcker är otroligt häftiga att skapa!