Ur läsloggen - Tom Sawyer, 62 dagar och Harry Potter

Hej vad det är roligt att läsa böcker just nu. Och flera borde-ha-läst-böcker avverkas.

Mark Twains Tom Sawyers äventyr. En verklig klassiker som inte enbart åldrats med grace. Rätt brutal. Aga. Rasism. Och Tom Sawyer är ju egentligen värsta sortens rötägg. Det är inte det nyfikna barnets godmodiga hyss som i Emil i Lönneberga. Sawyers hyss är taskiga, överlagda.

Cilla Naumanns 62 dagar. Hmmm. Högt ställda förväntningar kan sabba en läsupplevelse. Så blev det här. Hört mycket gott om boken men den levererade inte fullt ut. Det var som att se en Ulf Malmros-film. Det är bra och man vill så gärna att det ska vara fantastiskt men något viktigt saknas. Osäkert vad.

J.K. Rowlings Harry Potter och de vises sten. Oj då. Har jag inte läst den? Vad ska man säga ... Men nu håller jag på. Och den är bra. Jag lägger märke till att Rowling är skicklig på att välja vad i berättelsen som ska sammanfattas och vad som ska beskrivas mer detaljerat med dialog och det faktiska skeendet. Hon har fin koll på en av de mer misstolkade skrivreglerna, "show don't tell". Astrid Lindgren var mästare på att "show" rätt saker och "tell" resten, dvs. vad som ska summeras i en berättelse och vad som inte ska det. Rowling är också bra men på några få ställen känns det som om hon väljer fel.