Ett litet rött paket med vita snören

Sven-Ingvars förstås, men egentligen var det Owe Törnquist från början. Fast i det här fallet stämmer det inte. Paketet var brunt, helbrunt och saknade snören. Genomskinlig tejp. Det kom i går. Inuti fanns det här:

En konstig upplevelse att se Ett monster med snurrig päls som färdig bok. Texten skrev jag under två intensiva dagar 2009, då jag ännu hade en skrivarlya på Fabriksgatan 2. Det började med en teckning som min dotter gjort och så kom den första textraden med den snurriga pälsen och sedan byggdes texten på rad för rad utan att jag visste var jag skulle hamna. Det är så jag skriver. Ibland kräver det arbetssättet stora omarbetningar av texten senare, ibland hittar orden och berättelsen rätt nästan direkt. Det senare gäller för Monsterboken.