Von Essen och skrivprocessen

Jag skriver alltid förstamanus (råmanus, utkast eller vad man nu vill kalla det) för hand. Helst i anteckningsböcker storlek A5, med inspirerande omslag. Jag skulle vilja skriva på ett och samma manus under ett par veckor tills det är klart. Det har jag än så länge svårt att klara. Jag är som en gräshoppa. Först skrivs lite på ett manus sedan hopp till ett annat sedan hopp till ett tredje och så tillbaka igen till det första. Rätt slumpartat. Annars är förstamanusbiten rätt häftig. Att börjar ur nästan ingenting. Ett ord, en mening, en känsla, en bild. Och sedan växer det. Men ibland, i alla fall då det gäller bilderboksmanus, går det att skriva ett förstamanus på någon timme. Så var det till exempel med Kattmamman.

Förstamanus. Kattmamman.

Men när förstamanuset är klart? Ja, då skriver jag in det i datorn och försöker ta reda på vad jag håller på med. För när man skriver oplanerat som jag gör så är det inte säkert att allt som finns med i förstamanuset har med berättelsen att göra, scenerna kommer inte heller i rätt ordning och rätt ofta saknas det delar. Det här kan ta lång tid. Flera år. Här befinner sig just nu flera av mina manus. Bland annat Kattmamman.

Sedan ska säcken knytas ihop, potatisarna skrubbas och linnet manglas. Eller till sist, sätta ihop allt. Än så länge har det inneburit att jag skriver in allt i datorn en gång till. Det här är ofta en dåligthumörfas.

Klart!

Eller ja. Det är så klart bra om andra läser manuset. Då blir det först nu. Annars riskerar jag att luften går ur mig. Åsikter beaktas, läggs in i manus, eller struntas i.

Klart!

Eller ja. Det ska kanske skickas in till förlag också. Om man vill att det ska bli en utgiven bok av det. Men det är en helt annan femma.

Klart nu då?

Eller nej. Det finns alltid en fortsättning.